Ord, sprungna ur tanken ger ro i sinnet

Det är år 2012 och bloggen ligger i vila för tillfället. Jag har några utkast kvar till bloggen som skrivits under 2011. Dessa tänker jag publicera först när de är kompletta. Det kan ta ett tag. Men jag ska ta tag i det under våren. Sedan får vi se om bloggen lever vidare eller om jag ska skapa en ny. Blogg.se är inte det optimala verktyget om man säger så. Dessutom har det hänt en del. Jag är inte sjutton år längre. Så det kanske är dags. Jag kanske fortfarande kommer ha kvar bloggen och skriva i när jag har texter som passar in i dess stil. Kanske inte. Filosofiska resonemang har blivit en bristvara hos mig och det är lite tråkigt att faktiskt inse det.

Ni (eventuella) läsare får ha det bra så länge.

I dag ler den vita världen mot mig. Den glimmar och glittrar under gatlyktornas sken och jag ser hoppfullt på. Det blev inte som det blev, men det blev något annat istället. Trots att jag stretade i mot som ett djur och vägrade inse faktum. Det blev försvarbart då. Sedan blev det bara pinsamt. Nu vet jag inte längre. Jag bryr mig inte så mycket. Försöker.  Och försöker igen att andas. In. Ut. In. Ut. Ut.

Nu är boken om Kim Novak slut. Och jag förstod ingenting. Vad hände? Det är väl det som är poängen. Nu står kampen mellan Animal Farm och en Herta Müller. Det senare kan bli lite för tungt va? Animal Farm – eller Grisfarmen kanske är lite för innehållslös och bara konstig och gammal.

Jag har kommit fram till att de bästa böckerna är de som innehåller mest substans (nähä?!). De där som inte går att lägga ifrån sig och de där som man verkligen kämpar sig igen av ren och skär vilja. Resten fastnar någonstans på mitten. Så blir det alltid. Man känner liksom inget behov att fortsätta för man tror att den kommer vara lika platt och innehållslös ända till slutet. Nej, jag är ingen ”bokslukare”. Egentligen är jag ganska seg. Men jag jobbar på det. Ibland. Jag har insett att jag måste vidga mina vyer, förbi Harry Potter världen. Frågan är bara hur långt jag vågar sträcka mig. Inte så värst långt antar jag. Nej, ty gammalmodigheter fungerar icke. Bland annat, därav, kommer min kritiska hållning till Animal Farm.

Nej, det som slinker ner bäst just nu är biografier. Om de är spännande eller intressanta förstås. För då kan man vara säker på att det som står faktiskt har hänt och av det lära sig om människan och livet och allt. Det betyder i och för sig inte att man inte kan det av skönlitteratur. Men det blir ju enklare så. Man blir mer berörd och kan ta till sig saker när man vet att de faktiskt är sanna. För jag måste ju lära mig att leva i verkligheten. Man kan inte leva ett liv på facebook (eller kan man det?) eller negrävd i böcker. Och då blir ju faktaböcker något slags mellanting. Det är en bit på vägen.

Nu kom det där förbjudna-att-börja-med ordet igen. Och. Och, och, och. Och jag gillar det. På tal om ord så har jag skrivit en lista med fina/roliga ord som har dykt upp. Fina, i den bemärkelse att jag tycker själva ordet låter fint när man uttalar det och alltså inte har något med betydelsen att göra. Eller det kanske det har. Lite. I vissa fall. Orden råder som följer:

Vittja - Tömma på fångst.
Fragmentarisk - Något som består av olikartade delar som inte formar sig till ett sammanhängande helt. Synonym: ofullständig.
Reol - hylla, bestående av ett antal hyllbrädor anbragta mellan gavelstöd (vad det nu kan betyda?)
Kakafoni – Illalåtande sammanblandning av olikartade ljud.
Acklamation – ljudligt och, nästan, enhälligt bifall.
Fröbomba - Att plantera växter på offentliga platser utan tillstånd. (lol)

I framtiden lär det blir fler ord, för jag ska börja samla på dem...

Jag har kommit på att det ändå är ganska vackert hur man kan fånga ett ögonblick bara genom att trycka på en knapp.

Tänk om man kunde spara minnen på samma sätt. Det skulle vara underbart om man bara tänkte att den här bilden ska jag förvara på min hårddisk (hjärnan) resten av livet och sedan kunde man ta fram den på näthinnan när man ville.

Men om det vore möjligt skulle det också vara under förutsättning att man hade makt att ta bort ögonblick. Annars skulle det inte bli någon balans alls inuti huvudet. För ofta kanske man sparar saker som man inte alls vill ha senare.