Ett ögonblick, ett liv
Jag har kommit på att det ändå är ganska vackert hur man kan fånga ett ögonblick bara genom att trycka på en knapp.
Tänk om man kunde spara minnen på samma sätt. Det skulle vara underbart om man bara tänkte att den här bilden ska jag förvara på min hårddisk (hjärnan) resten av livet och sedan kunde man ta fram den på näthinnan när man ville.
Men om det vore möjligt skulle det också vara under förutsättning att man hade makt att ta bort ögonblick. Annars skulle det inte bli någon balans alls inuti huvudet. För ofta kanske man sparar saker som man inte alls vill ha senare.
Letting go of tonight
Det ligger ett naket barn i sängen. De isande, skärande skriken genomsyrar inte längre rummet och tiden. Ensamma inför varandra står de, modern och barnet. Ständigt bär den unga kvinnan en slöja framför ögonen som skymmer hennes syn. Det är en sorgemantel.
Trots att hon vill komma nära den hon älskar mest i världen så förblir hon avlägsen. Väntande. Avvaktande. Kampen hon utkämpar är bunden mitt i mellan två världar. Med ena foten i passionens land och den andra i landet av avsky, vacklar hon till. Det finns ingen balans i gränslandet.
Även om solen, jorden, vinden och molnen på himlen ständigt förflyttar sig i världen utanför så förblir allting stilla. I just den stunden. Det är september och lövträden börjar vissna, fåglarna slutar att sjunga och det går mot mörkare tider.
Med full kraft och som en ny bekantskap rusar just det ögonblicket in i henne. Hon blir en främling, inte bara inför barnet utan också inför sig själv.
Kvinnan böjer sig ner och slår barnet på kinden. Tio/tjugo gånger om. Oåterkalleligen. Hon brister i gråt, omfamnar det och smeker dess panna. Varför var du tvungen att gå ifrån mig?
