Olika verklighetsuppfattningar
Jag tror hon såg samma miserabla värld som jag upptäckte när jag var fjorton. Kanske var det bristen på mirakel, ljus och personliga möten som gjorde henne tveksam. Den ytterst begränsade mirakelvärld hon sett kanske var begränsad till filosofiska frågeställningar. Jag tror för att jag har sett. Det hon såg var borderline och rödstreckade armar. Alkohol är inte den största miserabla världsligheten. Det var människorna och det de skapade. Tänk om hon var som jag fast med en annan förutsättning. Skalman har hon blivit och förblivit. Skillnaden mellan nu och då och varför det blev som det blev är inte upp till mig att avgöra.
Ifrågasättande, gråa dagar och människan
Vissa dagar är sådana dagar då man inte orkar hålla tankarna borta och fly till andra ting. Genom att till exempel titta på filmer, läsa böcker eller annat som kräver tankeverksamhet. Ibland vill man bara ligga tyst och stilla och tänka.
Inte hade jag särskilt mycket ont i huvudet, men det var det jag sa, det som krävdes för att de skulle lämna mig. Jag har fått lära mig att i sjukdom ska man finnas närvarande för att trösta och hjälpa den som känner sig dålig.
Kanske vore det optimala att tonårsdottern ville att föräldrarna skulle gå, ja rent av körde ut dem.
Är det något sjukligt i att begära kärlek och omtanke? När det är något nästan lika grundläggande för en människa som vatten? Nej. Så länge det inte går till överdrift och du åter förvandlas till ett hjälplöst litet barn.
Nej, men spelar dessa ord någon roll egentligen? De är bara lösryckta tankar ur en ung filosofs banor. Om de inte hade tecknats ned hade de försvunnit och ersatts med nya. "Jag mår inte dåligt, jag bara tänker lite". Tanken är en ytterst naturlig del i att växa, i att bli någon. Inget mer.
Min vetskap om människor är inte fullständig än. Det får bli som det blir.
Inte hade jag särskilt mycket ont i huvudet, men det var det jag sa, det som krävdes för att de skulle lämna mig. Jag har fått lära mig att i sjukdom ska man finnas närvarande för att trösta och hjälpa den som känner sig dålig.
Kanske vore det optimala att tonårsdottern ville att föräldrarna skulle gå, ja rent av körde ut dem.
Är det något sjukligt i att begära kärlek och omtanke? När det är något nästan lika grundläggande för en människa som vatten? Nej. Så länge det inte går till överdrift och du åter förvandlas till ett hjälplöst litet barn.
Nej, men spelar dessa ord någon roll egentligen? De är bara lösryckta tankar ur en ung filosofs banor. Om de inte hade tecknats ned hade de försvunnit och ersatts med nya. "Jag mår inte dåligt, jag bara tänker lite". Tanken är en ytterst naturlig del i att växa, i att bli någon. Inget mer.
Min vetskap om människor är inte fullständig än. Det får bli som det blir.
Välkommen till min nya blogg!
I dag fick jag för mig att jag skulle starta en blogg. Så jag gjorde det. Jag satt här så snällt och fint och skrev ett inlägg. Vad händer då? Jo, jag gör något dumt och hela inlägget försvinner. Nu är jag sur. Jag orkar inte skriva om det, klockan är elva på kvällen och jag ska sova.
Peace,
Lina
