Ord, sprungna ur tanken ger ro i sinnet

Hej och hå.

I solen den blå. Jag lever. (Nej solen är väl inte blå?) Om ni så bara visste varför jag är vaken just nu. Om jag så bara visste.

Ibland önskar jag att det fanns anledningar till varför man hamnar där man gör i livet. Allt för ofta finns det inga svar. I alla fall inte hos mig. Det är vid sådana tillfällen jag ältar. Tänker vart jag kunde varit om jag inte hade lagt fälle ben för mig själv. Hur mycket jag kunnat leva, om jag bara hade gjort några saker annorlunda. För ja, i det här fallet går det inte att skylla på någon eller något annat. Jag har ingen svag punkt och ingen hemsk historia. Hur gärna jag än hade velat ha det som stöd att skylla på. Det går inte. Nu sitter jag här som vilken annan bortskämd som helst. Jag har det helt okej. Den där ömma punkten sitter bara i min hjärna och har aldrig ens varit fysisk. Aldrig någonsin. Men om det inte finns anledningar, menar jag då att det som sker är slumpen? Nej inte slumpen. Det bara blir, men ingenting kan bli utan att man själv påverkar. Så det så.

Som tur är finns det i alla fall ingen stress. Även om hjärtat slår i snabba takter. Men äsch. Jag tog ju bara ett bad. Med tända ljus och en tvättmaskin ljudande i örongångarna. Perfekta motparter. Kanske slog det för att pumpa ut alla slaggprodukter ur kroppen. Vad det nu kan vara. Existerar sådana? Jag vet inte. Det är ju bara populärkulturen som säger det. En sådan kultur som tränger sig in, hur lite man än välkomnar den. Sådant som min image säger att jag inte ska bry mig om. Fast oftast brukar jag och min image inte hänga ihop. Vi vill så olika.

Det här var det roligaste ever… eller hur?
Adjö.
Låt mig ångra mig i morgon. Ånger hör till morgondagen. Konstigt vore väl annars. Då är det ändå för sent.
Åter tillbaka till 60-talet och Kim Novak som aldrig badade i Genesarets sjö. Vilket kanske inte var så konstigt eftersom sjön inte hette så.
Sedan ett stilla insomnande.

Kanske är det nu dags att vara lite oseriös för en gång skull. The demands are out of reach.

"Be still be calm be quiet now my precious boy don't struggle like that or I will only love you more for it's much too late to get away or turn on the light the spiderman is having you for dinner tonight" - Om det vore jag, skulle jag vara rädd. Det finns dock en liten paradox. Hur troligt är det att spiderman flyger in genom mitt fönster? Det är aldrig öppet. Dessutom verkar han mest gilla att äta pojkar, småpojkar och jag är ju en relativt stor tjej..."and the spiderman is always hungry..." - Be aware. Se upp för Spindelmannen gott folk!

För några år sedan brukade jag spela playstation. Jag brukade flitigt använda en sådan där demoskiva med massa spel på. Ett av dessa var en demo på ett spiderman spel. I det spelet skildrades han ju som den som skulle rädda hela New York från massa konstiga ninjas. Alltså en god varelse. Fast å andra sidan klarade jag spelet varje gång, innan det tog slut. Sedan var det inte mer med det. Om det är såpass enkelt att vara spiderman så att till och med Lilla Lina klarar av att vara honom då förstår jag varför han måste äta små pojkar ibland. Helt enkelt för att han ska få ett lite svårare liv. And I bet you get om du äter för många. Förstå vilket slajmigt samvete man skulle få! Fast spiderman kanske har ett svagt överjag tillskillnad från oss vanliga dödliga.

Hur spiderman beter sig på filmduken har jag ingen aning om. Men jag skulle tro att han kanske inte sticker ut lika mycket där. Han är nog ganska platt och tråkig. Filmbolagen styr ju mycket vad han får och inte får göra. De mänskliga rättigheterna skulle inte tillåta om man visade film som uppmuntrade till att äta barn. Men man vet aldrig vad han gör i smyg... så därför, ber jag er att vara uppmärksamma!