Ord, sprungna ur tanken ger ro i sinnet

Kanske är det nu dags att vara lite oseriös för en gång skull. The demands are out of reach.

"Be still be calm be quiet now my precious boy don't struggle like that or I will only love you more for it's much too late to get away or turn on the light the spiderman is having you for dinner tonight" - Om det vore jag, skulle jag vara rädd. Det finns dock en liten paradox. Hur troligt är det att spiderman flyger in genom mitt fönster? Det är aldrig öppet. Dessutom verkar han mest gilla att äta pojkar, småpojkar och jag är ju en relativt stor tjej..."and the spiderman is always hungry..." - Be aware. Se upp för Spindelmannen gott folk!

För några år sedan brukade jag spela playstation. Jag brukade flitigt använda en sådan där demoskiva med massa spel på. Ett av dessa var en demo på ett spiderman spel. I det spelet skildrades han ju som den som skulle rädda hela New York från massa konstiga ninjas. Alltså en god varelse. Fast å andra sidan klarade jag spelet varje gång, innan det tog slut. Sedan var det inte mer med det. Om det är såpass enkelt att vara spiderman så att till och med Lilla Lina klarar av att vara honom då förstår jag varför han måste äta små pojkar ibland. Helt enkelt för att han ska få ett lite svårare liv. And I bet you get om du äter för många. Förstå vilket slajmigt samvete man skulle få! Fast spiderman kanske har ett svagt överjag tillskillnad från oss vanliga dödliga.

Hur spiderman beter sig på filmduken har jag ingen aning om. Men jag skulle tro att han kanske inte sticker ut lika mycket där. Han är nog ganska platt och tråkig. Filmbolagen styr ju mycket vad han får och inte får göra. De mänskliga rättigheterna skulle inte tillåta om man visade film som uppmuntrade till att äta barn. Men man vet aldrig vad han gör i smyg... så därför, ber jag er att vara uppmärksamma!

Jag kom hem en lördagskväll i november och såg hur mina föräldrar satt där i soffan och tittade på Dansbandskampen. Jag kan förstå att man kan tycka det är kul om man tycker om dansband. Däremot är principen den samma som med alla sådana program. Först ska man titta, sedan ska man rösta. Efter det får man vänta med stor spänning på det gyllene kuvertet i vilket det står om just ens egen favorit har gått vidare. Man sållar bort dem för de råkade ha färre fans än de andra. Jag har aldrig förstått meningen i de där programmen. Jo kanske när jag var yngre. Men då bara man tittade på dem för att det inte gick några andra program på helgkvällarna.

Idol, Dansbandskampen, Talang, listan kan göras otalig på dessa program. De är tävlingar med huvudsakligt syfte att underhålla. Men det som skapas hemma i Tv-sofforna är en generation av människor som dyrkar andra människor och deras begåvningar istället för att utnyttja sina egna.

I hemmet, i skolorna och i andra sociala sammanhang pratas det just nu mycket om TV4:s program Idol 2008 där man ska ta fram Sveriges nästa stora artist. Alla vet vem eller vilka personer majoriteten tycker är bäst. Nu är det bara fyra idolkandidater kvar: Johan, Alice, Kevin och Robin från Svenljunga. Om några veckor står vår nästa stjärna i globen och jublar över segern.

Vi människor skapar våra små gudabilder av andra personer. Man ser upp till den som är bättre än en själv och önskar innerligt att man vore lika bra som honom eller henne. Eller så beundrar man en person på grund av hur den ser ut på utsidan. Jag tror knappast att alla Johans, Kevins och Robins kvinnliga fans beundrar dem endast för att de sjunger bra.

När vi ser på oss själva och jämför med dem vi beundrar - eller snarare skenet av dem vi beundrar, ser vi ofta ingenting annat än vår egen oförmåga. Det är då en dröm om bekräftelse och stjärnstatus skapas. Men vad är en plats i solen värd om man jämför med det som verkligen betyder något i längden? - Jo, ingenting.

Kanske är det snart dags för mig att göra det jag så länge velat? - Att sitta och skriva. Helst i en evighet, men det vet ju du lika bra som jag att det inte skulle fungera. I alla fall tycker jag att några timmar om natten vore passande.

Just nu har jag kommit in i en annan dygnsrytm än den jag brukade ha förut. Nu för tiden är det inte ovanligt att jag sluter mina ögon ungefär vid elva tiden på kvällen vilket är mycket sent med mina mått mätt. De senaste dygnen har jag ådragit  mig en speciell vana. Det är att skriva en början på en novell varje kväll. Igår handlade den om Mia, Niklas och Ängeln. Mia undrade vad modlöshet var. Kanske var det en äldre syster eller en förälder hon frågade. För att kunna beskriva det så bra som möjligt var den äldre först tvungen att berätta en historia om själva motsatsen till allt det där modlösa. Det var historian om Niklas och Ängeln. Ängeln, hon stod för det goda, för modet och för hoppet. Niklas var med som gestalt för de modlösa och hjälplösa människorna.

Nu i efterhand har jag kommit på att jag skulle aldrig kunna skriva en spännande novell till exempel. Jag vet ingenting om spänning. Inte på det sättet som man "ska" skildra spänning i alla fall. För att en text ska bli spännande behövs många detaljerade ingredienser. Det ska finnas någon slags rädsla och i kontrast till rädslan ett slags hot. Ofta är det också utdragna beskrivningar av hur de hemskaste sakerna ser ut eller har gått till. Jag tycker det är svårt att vara för detaljerad. I alla fall när det gäller att beskriva ett ögonblick av intensiv spänning med allt för många ord. Det kanske är en av det saker jag gillar minst med min egen oförmåga inom skrivandet. Jag har svårt att skriva detaljerat, att bredda ut några få händelser på ett helt papper. "Vad är det hon sitter och gör nu då?", tänker du.

Det här är inte alls samma sak. Detta är bara skräp eller frihet, beroende på hur man ser det. Somliga tycker säkert att det jag skriver här är totalt ointressant och det kan jag förstå. Jag fullkomligt älskar det! I alla fall somliga dagar. I dag är en sådan dag. Nu har jag två alternativ: antingen skriver jag ännu en novellbörjan (eller fortsätter på någon av de andra), eller jag kanske ska sova nu. Vi får se hur det blir. Det kanske inte är bra för mig att sitta uppe några timmar till framför en datorskärm bara för att skriva.