Världen glittrar och jag skriver om litteratur.
I dag ler den vita världen mot mig. Den glimmar och glittrar under gatlyktornas sken och jag ser hoppfullt på. Det blev inte som det blev, men det blev något annat istället. Trots att jag stretade i mot som ett djur och vägrade inse faktum. Det blev försvarbart då. Sedan blev det bara pinsamt. Nu vet jag inte längre. Jag bryr mig inte så mycket. Försöker. Och försöker igen att andas. In. Ut. In. Ut. Ut.
Nu är boken om Kim Novak slut. Och jag förstod ingenting. Vad hände? Det är väl det som är poängen. Nu står kampen mellan Animal Farm och en Herta Müller. Det senare kan bli lite för tungt va? Animal Farm – eller Grisfarmen kanske är lite för innehållslös och bara konstig och gammal.
Jag har kommit fram till att de bästa böckerna är de som innehåller mest substans (nähä?!). De där som inte går att lägga ifrån sig och de där som man verkligen kämpar sig igen av ren och skär vilja. Resten fastnar någonstans på mitten. Så blir det alltid. Man känner liksom inget behov att fortsätta för man tror att den kommer vara lika platt och innehållslös ända till slutet. Nej, jag är ingen ”bokslukare”. Egentligen är jag ganska seg. Men jag jobbar på det. Ibland. Jag har insett att jag måste vidga mina vyer, förbi Harry Potter världen. Frågan är bara hur långt jag vågar sträcka mig. Inte så värst långt antar jag. Nej, ty gammalmodigheter fungerar icke. Bland annat, därav, kommer min kritiska hållning till Animal Farm.
Nej, det som slinker ner bäst just nu är biografier. Om de är spännande eller intressanta förstås. För då kan man vara säker på att det som står faktiskt har hänt och av det lära sig om människan och livet och allt. Det betyder i och för sig inte att man inte kan det av skönlitteratur. Men det blir ju enklare så. Man blir mer berörd och kan ta till sig saker när man vet att de faktiskt är sanna. För jag måste ju lära mig att leva i verkligheten. Man kan inte leva ett liv på facebook (eller kan man det?) eller negrävd i böcker. Och då blir ju faktaböcker något slags mellanting. Det är en bit på vägen.
Nu kom det där förbjudna-att-börja-med ordet igen. Och. Och, och, och. Och jag gillar det. På tal om ord så har jag skrivit en lista med fina/roliga ord som har dykt upp. Fina, i den bemärkelse att jag tycker själva ordet låter fint när man uttalar det och alltså inte har något med betydelsen att göra. Eller det kanske det har. Lite. I vissa fall. Orden råder som följer:
Vittja - Tömma på fångst.
Fragmentarisk - Något som består av olikartade delar som inte formar sig till ett sammanhängande helt. Synonym: ofullständig.
Reol - hylla, bestående av ett antal hyllbrädor anbragta mellan gavelstöd (vad det nu kan betyda?)
Kakafoni – Illalåtande sammanblandning av olikartade ljud.
Acklamation – ljudligt och, nästan, enhälligt bifall.
Fröbomba - Att plantera växter på offentliga platser utan tillstånd. (lol)
I framtiden lär det blir fler ord, för jag ska börja samla på dem...
