Oäkta vara

Jag tror att jag har förlorat tron på mänskligheten. I dag kom min pappa hem och sade att han hade köpt något till familjen. Nyfiken som jag är var jag tvungen att se efter vad han menade, trots att jag var mitt uppe i mitt eget högläsande av Of Mice and Men. Till min stora bedrövelse ler han och visar mig en skiva med Larz Kristerz. Eller vad de nu heter. Lite som i en protest klänger jag mig fast vid hans arm och bönar och ber att han inte ska använda den. Protesten var dock utan verkan. I ren skadeglädje fortsätter han med att räkna upp alla låtar. Jag är samtidigt på gränsen till utbrott.

Dansband måste vara den värsta musikstilen som existerar. Det är så klyschigt och inte ens musikaliskt bra. Å andra sidan ärvde inte min pappa farfars talang för musik. Dansband påminner mig om påklistrade leenden och alldeles för "klatschig" dans. Det är emot allting som jag står för. Eller i alla fall vill stå för. Jag söker efter äkthet. Mänskligheten har försatt sig i ett tillstånd då äktheten inte längre spelar någon roll. Ska det vara så?

Jag tror att jag pratar i nattmössan

Så var det dags igen. Nu kommer ännu ett sådant där halv-dant inlägg som egentligen inte fyller något klart syfte. Men om man bara skulle göra saker med syfte dag ut och dag in skulle nog livet bli väldig syfteslöst tillslut när man har uppfyllt massa syften gång på gång och på så sätt slitit ut själva innebörden i det.

Det är ju balans som gäller i alla delar av livet. Antar jag. Det ska inte vara för mycket av det och det ska inte vara för lite av det. Men om det skulle vara det då? Låt det vara så då, allt är som det är. "Därmed bastu!" - citat av Lina. Jag är en ovetande individ på planeten jorden, acceptera fakta. Nu börjar jag kanske snubbla lite på kanterna.
Oh, ja, ingen förstår vad det står här.

I dag blev det ingen "stilistisk säkerhet" och "hög litterär stilnivå", men vad spelar det för roll? Allt som räknas är det som räknas. Motsägelsefullt? Förmodligen...

Vad händer?!

Fri tolkning.

RSS 2.0