Ord, sprungna ur tanken ger ro i sinnet

Inom kognitiv psykologi finns centrala begrepp om hur vi tolkar och uppfattar verkligheten. Teorin som sådan går ungefär ut på att alla människor har olika bilder av verkligheten. Utifrån olika antaganden och tolkningar av verkligheten drar man olika slutsatser. Dessa tankar orsakar att vi reagerar eller känner på ett visst sätt. Så länge man förutsätter att det värsta möjlliga, så kommer det också vara det negativa man ser.

Jag var länge en sådan person som ibland uppfattade verkligheten på ett lite annorlunda sätt. Framförallt drog jag alltid förhastade slutsatser om saker och ting. Vilket är livsfarligt rent ut sagt. Resultatet blev ett svart-vitt tänkande som i slutänden bara förstörde mer än det underlättade. 

Det svåraste är att upptäcka och faktiskt själv inse att det här skapar problem. Det blir som ett ganska hårt och mödosamt slag i magen när man ser att det här sättet att tänka inte längre är hållbart.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men man kan faktiskt styra över det man tänker. Det låter jätteknasigt, jag vet. Ett långt tag har jag tänkt att man är liksom slav under sina tankar och att det är något som inte går att påverka i någon speciell riktning. Men det är den största lögnen som någonsin spridits.

Istället för att vara tvärsäker på att allting jag tänker verkligen är sant så försöker jag se alla möjliga alternativ INNAN jag bestämmer mig för vad jag ska tänka eller tycka. Jag skapar inte syndabockar i onödan. Det tar alldeles för mycket tid och energi har jag märkt.

Men jag vet också hur svårt det är att faktiskt använda sig av någon annan tolkning av verkligheten än den man har. Oftast så vet man inget annat sätt och ser ingen annan utväg.

Vem är jag? Det är en sådan fråga nästan alla människor någon gång har funderat över. Vem är jag egentligen? Hur ska jag veta vem jag är? För att finna svaret måste man först och främst fundera över vad "ett jag" och vad en människa är. Enligt bibeln består människan av kropp, själ och ande. När man tänker på en människa kanske det första man tänker på är ansiktet, ögonen och rösten. Det yttre är bara ett skal som döljer en djupare insida. Jaget finns i själen.

Den psykologiska beskrivningen av jaget är komplicerad. Det består av flera olika delar. Inom olika perspektiv ser dessa delar lite olika ut. Jag tänker ta upp den humanistiska synen av jaget. Den första (som är den vi oftast tänker på) är den bilden vi har om vilka vi är. Det vill säga självbilden. Andra delen av jaget är de uppfattningar vi har om oss själva, vilka vi har fått genom information från andra. Det vill säga intryck utifrån. Och på så sätt blivit bekräftade. Tredje delen är de drömmar vi har om oss själva, vad vi vill och vad vi tror. Det vill säga idealsjälvet.

Enligt Freud består själen av tre delar: Överjaget, jaget och detet. Jaget är bara det som bestämmer över de andra två delarna. Överjaget är den del av själen som kallas för samvetet. Den vet vad som är rätt och vad som är fel. Detet är den del som består av impulser och känslolivet. Detet är oftast omedvetet enligt freud.

Hur ser du på dig själv? Vem vill du vara?

Anden som det berättas om i Bibeln är inte samma sak som själen. Det är den del av en människa som lever vidare efter att vi har dött. Det är den del av en människa som längtar till en högre makt. Vilken inte alla ännu har upptäckt existerar eller helt enkelt bara ignorerar. Det är synd tycker jag.

Kommer någon del av jaget följa med anden in i nästa värld eller nästa liv?