Astrid Lindgren och den stora samhällsutvecklingen
Jag såg på en gammal VHS här om dagen. Den innehöll filmer baserade på böcker av Astrid Lindgren. Det slog mig hur otroligt bra och påhittig hon var. Egentligen är det ju en av sveriges mest älskade författare och ändå minns jag inte något specifikt tillfälle då jag läst (eller fått uppläst för mig) någon av hennes böcker. Det enda som dyker upp i min skalle när jag tänker på någon av hennes karaktärer är hur de gestaltas i en film. Det är lite sorgligt tycker jag. Att man inte har en egen bild, utan något som någon annan har målat upp för en.
Var fick hon allt ifrån? Någon sa att hon använde sin egen barndom och lade till lite fantasi. Fantasi är något viktigt. Men nu har leksaks- och underhållningsbranschen stulit den ifrån barnen. De behöver inte inbilla sig att en pinne är ett svärd, för det finns ju "riktiga" svärd att köpa i affären.
I går kväll var mina föräldrar på allsång på Ellagården. Den ligger på ett ställe, inte långt här ifrån. Runt samma område som jag har mina rötter sedan sextonhundratalet. Mamma sa att det var konstigt att se att det var en utomhusscen i tant Ellas trädgård som hon besökte när hon var liten. Hon undrade om någon från framtiden hade besökt henne där och berättat att det skulle bli en restaurang, skulle hon då ha trott på det? Eller om de hade sagt till henne att morfars gård skulle förvandlas till en industri?
Jag tycker att det är konstigt. Även om jag inte fanns. Det är konstigt att samhällsutvecklingen går så rasande fort. De hundra år som har gått har burit med sig mycket mer än något annat sekel. Men det är fascinerande också.
Det finns fortfarande skillnader mellan min generation och mina föräldrars. En liten detalj vi kom att tänka på var sättet att hantera ett tangentbord. När mina föräldrar växte upp skrev de på en skrivmaskin, helt utan elektronik. Därför slår de hårdare på tangenterna än vad jag gör. Jag tror att den första datorn kom på åttiotalet. Då hade de redan levt i ett betydande antal år. Jag växte upp med IT-tekniken. Jag tror att de här skillnaderna kommer dö ut. Å andra sidan kommer det nya skillnader. Nya tekniska prylar.
I dag handlar barnböcker om samhället vi lever i nu. De innehåller ofta mycket mer materialism. De handlar om att få ett husdjur, få högre veckopeng, få lördagsgodis.
Kanske kan ingen göra om det Astrid Lindgren gjorde. Eftersom allting är annorlunda nu. Det är synd. För det var ju så bra.
Jag kan inte resa tillbaka i tiden till mina förfäder och deras bondsamhälle. Det är omöjligt att inte hänga med i den nya utvecklingen som jag är en del av, hur stolt jag än är över min historia. Ärligt talat tror jag inte att jag skulle klara av den fysiska påfrestningen de led av. Jag är en mycket modern människa till livsstilen. Det är vi alla, oundvikligt. Kanske är det en myt att det var bättre förr.
