Mina rädslor
Till er som är nyfikna skriver jag nu en högst personlig, egoistisk och informativ text. Inget filosofiskt resonemang här inte. Inte i dag. Det blev inte så. Jag hoppas ändå att det kan vara intressant att läsa. Det är dags att ge av mig själv istället för att bara ta från andra.
Om jag skulle rada upp alla mina rädslor skulle det ta väldigt lång tid. Somliga är befogade, en del helt obefogade. Men jag kan ju börja med de konkreta rädslor som jag har känt i princip hela livet. Sedan kanske jag kan skriva om de andra en annan gång.
Den första är min rädsla för djur. Den gäller i princip alla som finns även insekter osv. Däremot har jag under min uppväxt blivit mindre och mindre rädd för katter. Det skulle nog vara det djur jag är minst rädd för. Förmodligen eftersom jag har släktingar som har katter. Alla djur är trevliga att titta på. Däremot skulle jag aldrig kunna kela med eller hålla i ett djur. Jag har lärt mig att klappa katter. Det går bra. Det är till och med mysigt ibland. Däremot skulle jag aldrig ta upp en katt. Katter får röra mig (så länge det är utan klorna) och jag får röra dem. Men inte mer. Inget annat djur får nudda mig, då blir jag rädd. Jag skulle inte säga att det är en överdrivet stor rädsla, men det är ändå en rädsla. Jag hade en kanin en gång. Jag tror jag höll i honom en gång, några sekunder sådär. Jag tycker lite synd om honom för det.
Sedan har vi den andra rädslan. Som egentligen inte är en rädsla, utan mer en princip. En orubblig princip. Jag äter varken grönsaker eller frukt (och mycket annat, men framförallt detta). De enda hela undantagen är morot och ärtor. Det äter jag och det är gott. Sedan finns det en del saker som jag egentligen vet att jag skulle kunna äta, men inte gör på grund av den här principen. Till exempel äpple, gurka och isbergssallad. Dessa kan jag äta om jag blir bjuden eller om det finns i någon annan rätt. Till exempel äppelpaj (mums!) eller tzatziki. De smakar ju ingenting ändå. Några av de frukter/grönsaker jag ser som värst är ananas och tomat. De ligger på en klar topp ett. Man bara ser det på dem. Hur äckliga dom är. Ananasens starka lukt och tomatens oändligt många kärnor förstärker detta intryck. Okej, jag erkänner: Jag har aldrig i hela mitt liv ätit en tomat. Inte vad jag minns i alla fall, då måste jag ha varit väldigt liten i sådana fall. Det här låter sjukt egentligen... När det gäller ananas har jag ett legitimt skäl. Ett minne, av ananas. Involverande filmjölk. Jag tänker inte gå in på detaljer.
Borde inte jag lida av vitaminbrist? Nej, konstigt nog inte, jag har faktiskt kollat upp det en gång. Provet visade inget konstigt. Däremot har jag fått för mig att det knappast kan skada och ta lite extra vitaminer i tablettform, vilket jag gör ibland. Frågan är hur mycket av dessa som kroppen egentligen kan ta upp. Dessutom dricker jag ett glas juice varje morgon (utan fruktkött). Det är nog det glaset jag klarar mig på.
Jag har accepterat de här rädslorna även om det skapar en del problem ibland. Det går alltid att komma runt det på något sätt.
Håll du dig ifrån tomater resten av livet också. Jag äter dem av plikt ibland, men konsistensen är velig och smaken vag och lite otäck.
