Min favoritplats

Tänk hur vi genom livet skapar minnen förknippade med vissa platser. Det är just dessa platser som av någon anledning stannar kvar med oss hela livet. Somliga platser ser vi bara en flyktig gång. De som ändrar på sig allt eftersom. De som bara gör sig rätta i ett korrekt sammanhang av omständigheter. Andra platser är sådana vi återvänder till. Antingen av vana, tradition eller ibland bara för att vi vill.


Jag har ett oerhört starkt minne av en plats som jag bara såg några enstaka gånger. Det var en av min barndoms vårar eller somrar. Jag valde att muntligt och/eller i tanken tillkännage platsen som ”Min värld”. Oerhört originellt måste jag säga. För mig var den här platsen en av de vackraste som fanns, kanske mest för att den bara var ”min”, alldeles egna. Komiskt nog var det inte riktigt en plats. Det var några lupinblad, lite gräs och mossa. I min fantasi förvandlades det här stället till en stad för minimänniskor. Jag tror att jag lade mig ner på knä och liksom kikade in i staden. Den liknade en djungel. Med palmer (lupinbladen) och allt. När jag låg där så föreställde jag mig hur det skulle vara att leva i den staden.

Om den fanns kvar en vecka eller flera år minns jag inte. Det enda jag minns är besvikelsen när jag upptäckte att den inte längre fanns. Jag hade inte spanat efter den på ett tag och när jag återvände stod saker helt enkelt inte rätt till. Det såg inte ut som det brukade...
2011-06-11 @ 22:05:05 Bloggutmaningar Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0