Produktivitet på återhämtning
Produktiviteten glider snabbt nedåt. Kommer åkturen aldrig ta slut? Kan man komma längre ned än noll? Förmodligen inte. Är det här ett sätt att slappna av eller är jag inte längre vaken? Förmodligen inte. Jag fortsätter mitt liv försjunken i sysslolösheten. Jag vill. Men det blir aldrig mer än vilja.
Nu ska jag göra allt för att öka volymen av dess befintlighet genom att skriva en rad eller två eller tre.
Jag har spenderat några dagar i det natursköna Skåne. I bokskogar, utmed åar och i kohagar har jag gått. Längst med sydkustens strand har jag vandrat, sett blixtar gå ner i havet och känt den fräna doften av tång mot min näsa. Det är då man inser sin egen storlek i den här världen. Jag har känt historiens vingslag i form av stenar och slott, granskat vartenda fakta med viss kritik. Både äkta och mindre äkta cider i olika former har jag avnjutit. Jag har ätit varmrökta laxar, hemmagjorda köttbullar och mindre tilltalande mat. Det är då man inser hur mycket man faktiskt har.
På en regnig dag tog vi bilen till den tredje största staden i landet. Det som mötte oss där var en enorm glasbyggnad endast uppförd i konsumeringssyfte. Ett köpcentrum. Väl därifrån blev jag besviken att endast ha ett par skor i min ägo, när jag egentligen borde tänka: ”Ja, jag har ett par skor! – som dessutom passar min plånbok och inte bara mina fötter, nu när alla andra skor är utslitna.” ”Varför skulle jag behöva något annat än skor?”
Helt enkelt har jag levt som en prins – bortsett från den strama boytan och torftiga frukosten, vilken är en liten parentes i den stora verkligheten. Det störde inte mig. Jag är inte så förljust i frukost ändå.
Kommentarer
Postat av: Agneta Eriksson
Du har verkligen potensial att bli något stort! Håller tummarna för dig Lina!
Lycka Till!
Trackback
