Pusselbitar av inspiration
I dag var jag ute och gick längs den stora vägen. Jag visste inte att den innehöll så mycket inspiration. Frågan är om det inte var den sista. Jag har tömt ut mina omgivningar. Det kanske är dags att ta till sig något annat.
En icke-existerande mittpunkt:
Där liv förut har rått gapar nu ett hål i asfaltens yta. Det är som att något har ryckts upp. Blivit taget från jordens exteriör. Kvar är endast sten och grus. Ingen antydan om tidigare liv och rörelse finns. Det lilla samhällets kärna är för länge sedan förvandlad till grå materia.
Där liv förut har rått gapar nu ett hål i asfaltens yta. Det är som att något har ryckts upp. Blivit taget från jordens exteriör. Kvar är endast sten och grus. Ingen antydan om tidigare liv och rörelse finns. Det lilla samhällets kärna är för länge sedan förvandlad till grå materia.
Ekorren:
Jag ser en platt ekorre ligga på vägen. Bara den tjocka svansen sticker upp i luften. Jag undrar vart den skulle gå och varför den var tvungen att gå över den farliga vägen. Kanske såg den allt det där gröna och vackra där på andra sidan. Kanske inte. Jag undrar hur det kändes att aldrig komma över. Bara försvinna när man minst av allt anar det. Få hjärnan krossad och organen nedtryckta i marken. Det vore nog inte så trevligt.
Lördagsnatten ingav även den lite fina tankar.
I goda vänners lag:
I goda vänners lag:
Höstdimman råder i natten. Det var länge sedan tiden föll i bordet. Vi är på väg hem, med högtalarna fyllda av ljuv musik. Livet är vackert. Tack för dagen som var. I morgon väntar nya äventyr.
Kommentarer
Postat av: Agneta Eriksson
Ja! du Lina! Tänk när det luktade nyslaget hö där nu trafiken släpper ut sina avgaser. Sigge går och härsar och Gulli kommer med kaffekokaren inlindad i en duk och de båda sätter sig i en dikeskant och äter bullar.
Bäcken som flöt förbi fylldes av små barkbåtar som vi barn följde med till ån där de sedan flöt iväg mot viaredssjön,tror jag!!!
Du skriver bra Lina!
Trackback
