Vardagsfunderingar, igen

Ibland undrar jag vad jag egentligen håller på med. Det enda jag gör är att sitta framför datorn och spela de där spelen som går ut på att matcha tre lika i en rad. Eller så sitter jag och tittar på en film eller två bara som en ursäkt för att få äta popcorn. Sedan läser jag mina böcker om världar som inte existerar. Vad är det jag vill uppnå egentligen?

Kanske har jag levt i en liten bubbla alldeles för länge nu. Det är som att väggarna klistrar sig fast runt omkring mig. Kanske är det för sent att ändra på hur det blev. Dagarna i bubblan flyter bara på man kan inte rubba dem. Det går inte att tänja ut tiden eller mixtra med händelser. Jag är den jag är - en bakterie i en såpbubbla.

Ibland svävar bubblan upp till himlen och jag kan se på världen, se,men inte röra. Det jag ser är hur andras liv pågår där utanför. Jag själv sitter kvar inne i min bubbla. Ibland har jag försökt att knacka på väggen, men det var ingen som hörde. Någon gång har jag till och med försökt att slå sönder väggen, men den var för hård och jag var för svag.

Kanske är det dags att ta till andra medel. Det enda som alltid finns kvar är hoppet. Inte tänker jag ge upp bara för att jag råkar vara en bakterie i en såpbubbla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0