Ironin i samhället
Jag har funderat lite på ironi den senaste tiden. Att använda sig av ironi är en social interaktion som tycks ha växt sig stark i samhället, särskilt inom vissa grupper och framförallt på Internet. Hur kommer det sig?
Ironin har börjat göra mig irriterad. När ska vi börja leva riktiga liv? Det enda vi håller på med är att skämta om struntsaker i brist på annat att göra. Vi tycker det är skönt att vara lättsamma och kunna skoja. Det ger oss mycket mindre ansvar om vi kan förtränga våra jag genom humor. Men vad får man ut av det egentligen? Kanske har ironiseringen gått för långt? När ska vi börja göra saker som faktiskt betyder något i längden?
Det är som att hela västvärlden har fallit i en slags dvala där alla ska vara individualister, hitta sin mening och leva sitt liv. Mitt i all den här självupptagenheten skapas en livsstil som inte är hållbar, varken ur global- eller miljösynpunkt. Likväl sitter vi där på våra arslen och orkar tillslut inte bry oss om någonting, trots att vi är medvetna om situationen. Istället ringer vi en kompis och frågar om den vill följa med och ta en fika.
Samtidigt som vi sitter på ett café, mumsar på en chokladboll och tvistar ironiskt om tillsynes oviktiga saker måste människor i tredje världen kämpa för att säkerställa sina grundläggande mänskliga rättigheter och behov. Är det rättvist?
”Nej, världen är inte rättvis, lär dig det en gång för alla”, tänker du nu. Jo så är det och jag är inte bättre än någon annan.
tänkvärt
Men de där låtsasliven lever vi ju bara för att vi är så rädda för tomheten och tystnaden så vi måste fylla ut den med en chokladboll här och var. Det behöver inte vara så dåligt, bara vi inte slutar tänka. Vi kanske behöver den pausen och det umgänget för att kunna komma på sätt att förändra världen åtminstone litegrann?
