Mia, Niklas och Ängeln
- Hur ser man skillnad på det onda och det goda? Sade Mia medan hon petade i sina bruna flätor som hängde ner över axlarna. De intensivt blå ögonen speglade en slags kyla.
- Jag ska berätta en historia för dig, Mia, svarade jag.
- Det var en gång en ängel. Hon var vis och hjälpsam och lyste upp vart än hon gick. Godheten sken igenom det hölje som man skulle kunna kalla för hennes kropp. Änglar har ju förstås inga riktiga kroppar. Runt omkring henne fanns ett vitt dis, format som en kappa. Det hon älskade mest var att sprida värme till människorna; till de modlösa och hjälplösa.
Mia såg fundersam ut och sade:
- Vad betyder modlös?
- Att vara modlös, Mia, det betyder att man saknar mod och är ledsen. Det kan till exempel vara modet att våga chansa. Eller modet att våga hoppas. Man kan komma till ett vägskäl i livet då man kanske inte kan få fatt i modet för att det är så mörkt. Det är då ängeln tycker om att hjälpa till.
Jag fortsatte att berätta historien.
- En sen oktoberkväll satt Niklas på en parkbänk och grät. Han visste att ingen någonsin mer skulle förlåta honom för vad han hade gjort. Gång på gång berättade han för sig själv hur otroligt misslyckad han var. All skuld hade samlat sig i en liten klump längst in i hans mage. Lika svart som sot var hans innandöme. Han visste att den synd han hade begått aldrig skulle kunna återgäldas. Ingen skulle tycka om honom mer. Kanske var det lika bra att ge upp...
Plötsligt satt det någon bredvid honom. Det var hon. Änglakvinnan log och sa: "Ge inte upp hoppet. Det är det finaste du har. Det är det sista som lämnar en människa och du är inte där än. Hoppet har inte övergivit dig, Niklas. Håll kvar."
Hela hennes gestalt lyste upp den mörka skymningen. Månens ljus reflekterades i hennes ögon. Munnen fortsatte att le ett konstant leende. Ingen falskhet fanns i hennes ansiktsuttryck. Det enda som syntes var en sann och djup glädje.
"Vem är du?" Frågade han. Hon svarade "Jag är den som håller dina drömmar vid liv. Det finns en möjlighet även för dig att nå det ouppnåeliga. Din skuld finns inte mer."
Niklas blev så överrumplad av hela hennes väsen och hennes godhet att han inte visste vad mer han skulle säga. Men det var inget han behövde fundera över särskilt länge. Utan ett ord försvann hon nästintill spårlöst i natten. Det enda hon lämnade kvar var ett glödande avtryck i hans inre. Niklas kände hur klumpen i magen löste upp sig för första gången på mycket länge.
- Det var en vacker historia, sade Mia med ett leende. Nu fanns det ingen kyla att utläsa i de blåa ögonen.
