Tankar i en väv av livets trådar
Jag samlar på drömmar. De ska hjälpa mig och undervisa mig och stötta mig i läran om livet och människan. En sak som jag har lärt mig av drömmar är att de försvinner så fort man har allting. Men sedan när man upptäcker det man saknar i livet dyker de upp igen. Det är då det tänds ett hopp. Man längtar efter något. Det är just därför de svåraste stunderna ofta blir de bästa, även om man inte märker det när man är mitt uppe i skiten. Jag samlar på hopp. Ett mirakel räddade mig från undergång. Inte en, utan två gånger. Nu vill jag andas och leva.
Kommentarer
Trackback
