Ord, sprungna ur tanken ger ro i sinnet

Sömnlösheten klistrar sig fast som en hinna på insidan av ögongloberna. Musklerna ger vika, inte bara en - utan två gånger. Fortfarande är det jag som har kontrollen. Jag ska hålla ögonen öppna. Jag ska vara kvar i medvetandet några minuter till. Min hållning sjunker ihop. Käken hänger slappt. Bara lite till. Syftet är oklart i frågan om varför jag inte bara somnar in. Kanske strävar jag efter att bevisa något. Det vore i och för sig fåfängt och otänksamt. Det finns inget att vinna på  det här, måhända på andra saker, men inte det. Livet har inte bara en nyans i svart och vitt. Det finns också blått och grönt och rött. Vad vore ett liv utan färger? Utan variation? Utan avancemang?