Nej
Ensam i regn och rusk
En otålig väntan besöker mitt tveksamma hjärta
Spänningen ligger för dörren
Snart händer det
Jag ger upp
Besviken tar jag min blöta ryggsäck och går
Stegen drivs av outtömd ilska
Varför blev det som det blev?
Jag ältar fram och tillbaka
Värmen och tryggheten kommer till mig från den bekanta dörrspringan.
Hemma är allting perfekt.
Kommentarer
Trackback
